den 11 juli 2009

Arbetslinjen vs livskvalité

Ideologi. Helt oförhappandes verkar arbetslinjen kommit i blåsväder denna regniga sommarhelg. I Expressen vågar Isobel Hadley-Kamptz ta ordet medborgarlön i munnen, vilket man får säga är vågat. Ända sedan Miljöpartiet sorgligt nog la den delen av partiprogrammet i byrålådan har debatten om ett alternativ till dagens arbetsmarknadspolitik varit i stort sett stendöd.

Den lutherska linjen att alla ska jobba för brödfödan och "göra rätt för sig" har tack vare alliansens så kallade "arbetslinje" dominerat svensk inrikespolitik ändå sedan förra valet. Det finns dock en del problem med kravet på full sysselsättning som bör uppmärksammas mer.

Dels är det faktiskt inte i samhällets intresse att alla jobbar. Full sysselsättning ökar inflationen och gör arbetskraften för företagen alldeles för dyr. Det har också visat sig att hög sysselsättning i ett samhälle sänker produktivtiteten. Med andra ord: det blir mer gjort per tidsenhet om de som vill jobba jobbar, om folk jobbar med det de vill jobba och om de som är lata faktiskt inte jobbar.

Arbetslinjens ideologi är således inte sakligt grundad. Istället bygger den på en moralisk uppfattning om att den som inte har ett betalt lönearbete (eller driver ett företag) inte tillför samhället något. Men det är inte sant. Folk som inte har ett betalt arbete kan ändå tillföra samhället nytta. De kan utföra ideellt arbete, passa barn eller hjälper till att öka produktivteten genom att frigöra en arbetsplats till någon som är bättre lämpad att utföra arbetsuppgiften i fråga.

Det är heller ingalunda så att medborgarlön är ett vänsterprojekt. Tvärtemot. Socialdemokratin brukar vara mer emot en social grundtrygghet än högern. I Tyskland hade konservativa CDU med förbundskanslern Angela Merkel drivit frågan, men den stoppades av Socialdemokraterna som CDU idag samregerar med. Den ideologiska bakgrunden till CDU:s förslag var just att det är etiskt fel att kräva av alla att de ska arbeta (och straffa dem som inte gör det) eftersom samhället faktiskt behöver ett visst antal arbetslösa för att fungera effektivt.

I grund och botten handlar frågan alltså om etik. Ska samhället vara till för medborgarna eller tvärtom. Ändå sedan det klassiska citatet "Don't ask what your country can do for you - ask what you can do for your country", har den förhärskande tolkningen faktiskt varit den förra. Medborgarna är till för samhället.

Men historiskt sett är det förstås helt galet. Rousseaus klassiska samhällskontrakt bygger på att samhället är till för medborgarna och inte tvärtom. Det kan vara läge att återgå till den historiskt korrekta tolkningen - och komma ihåg att samhällskontraktet faktiskt kan sägas upp!

Hur fungerar då medborgarlön? Helt enkelt går det ut på att alla får en ekonomisk grundtrygghet som möjliggör ett enkelt, men drägligt liv. Den som vill ha något extra, en villa, en bil eller en utlandsresa på semestern, måste jobba för att få ihop pengarna. Systemet innebär att de flesta kommer att jobba, på ett eller annat sätt, någon gång under sin livstid i alla fall. Endast ett fåtal människor kommer att "snylta" och lata sig på grundtryggheten hela livet igenom. Människor är faktiskt ambitiösa och beredda att göra något extra för att få en bil eller den senaste ipoden.

Det vackra med medborgarlönen är dock att ingen behöver träta om fördelningspolitik. Det finns inga bidragsfuskare att jaga längre och det går inte att utnyttja systemet. För det är helt OK att lata sig - om man accepterar den grundläggande levnadsstandarden.

Vill man bli miljonär går det också bra. Och misslyckas man med sitt företag har man alltid grundtryggheten att falla tillbaka på. Systemet är som gjort för att pritoritera livskvalité över tvång och moraliska föreställningar om att göra rätt för sig. Livet blir enkelt och fritt - men öppnar samma möjligheter för alla.

Definitivt något värt att diskutera när sommarlågtrycken drar förbi.

den 10 juli 2009

Säpo: "Grundproblemet är att man inte kan fälla folk för vad som helst"

Humor. En liten groda som undslapp Säpos Wilhelm Unge i svt Godmorron Sverige idag. Hela intervjun finns här. En ful screener med citatet i frågan nedan.


den 9 juli 2009

Bakvänd a-kasseattack

DN:s Hanne Kjöller ondgör sig idag över att arbetsförmedlingens tjänstemän inte tolkar regeringens hårda regler riktigt så hårda. Vilket, så Kjöller, är ett demokratiproblem. Tjänstemän ska minsann göra som politikerna säger. Vilket man i princip kan hålla med om.

Men i det här fallet finns två problem. Det ena tar hon själv upp. Enligt en undersökning hon redovisar tycker stora delar av de tillfrågade att reglerna är för hårda. Så man skulle likaväl kunna argumentera åt andra hållet: om politikerna inte skapar regelverket efter vad folk vill ha, är det då tjänstemännen eller politikerna som utgör demokratiproblemet?

Det andra har mer med verkligheten att göra. Tjänstemännen kanske helt enkelt inser att det inte skulle få fler människor i arbete om man tillämpade de hårdare reglerna. För att få folk i arbete krävs det faktiskt att det finns jobb till alla. Och det gör det ju som bekant inte.

den 7 juli 2009

Förbjuda allt man inte gillar?

Jag gillar ju Miljöpartiet. Ännu mer nu då man äntligen har lösgjort sig från sitt ologiska EU-motstånd. Men det finns fortfarande några inslag, i alla fall hos vissa miljöpartister som jag har oerhört svårt för. Ett sådant är Zaida Catalans militanta motstånd mot prostitution och porr. Inte för att det inte skulle vara okej att inte gilla dessa företeelser, det får hon gärna göra. Men för att hon försvarar en lagstiftning som i grund och botten bygger på att eftersom hon inte gillar det, så är det OK att förbjuda det. (Ja hon kan tänka sig att förbjuda porr också. Källa. )

Denna attityd platsar inte i Miljöpartiet. Den platsar i KD. Att vilja bestämma över vad människor får göra eller inte göra - så länge de inte skadar andra är medeltida kristen moralism. Det har inget med feminism att göra (det finns manliga prostituerade och kvinnor som köper porr). Och det har framförallt inget med en bättre miljö att göra. Ibland önskar man att MP skulle bli lite mer av ett enfrågeparti igen.


Sent skall syndarna vakna

Minns ni FRA? Just det, den där massavlyssningsanstalten som det skrevs så mycket om förra sommaren. Då var det ett antal borgerliga politiker som förhandlade fram en översyn av lagförslaget, en version 2 så att säga. Den versionen har nu funnits ute ett tag och medan andra har engagerat sig i den en hel del, har det varti tyst om de borgerliga integriteskämparna (nåja) i riksdagen.

Men nu har de fått luft. På DN debatt kräver de nu ytterligare en översyn, då version 2 inte riktigt uppfyller de krav man ställde för ett år sen. Kanske inte så förvånande. Men faktum är att engagemanget i den här frågan är lite mindre nu, så kanske har folk tröttnat ändå? Det vore att ge Reinfeldt rätt till sist. För inte ska väl debatten lägga sig nu?

den 6 juli 2009

KD Sveriges förmyndarparti

KD framstår alltmer som det mest förmyndaraktiga partiet i Sverige. Kristdemokraterna vill helt enkelt bestämma hur vi ska leva. Senast i raden av förslag är en höjning av alkoholskatten. Anledningen är att "alkoholpriserna inte följt den allmänna prisutvecklingen sedan Sverige blev medlem i EU". I klartext betyder det att spriten varit så oerhört dyr i Sverige tidigare att marknanden fortfarande, över 10 år senare, inte lyckats få ner priserna där de hör hemma.

Man kan ju fråga sig om KD verkligen bör ha sin hemvist i det borgerliga lagret när man så bestämt anser sig kunna förändra prisnivån på varor genom att beskatta dem när man tycker att de blivit för billiga. Men framförallt är utspelet att betrakta som ytterligare ett inslag i KD:s nya inriktning som allas vår förmyndarparti. Och inte bara i Sverige, utan i hela EU. Lycka till med det...

den 5 juli 2009

Om att leka med statistik i sommarvärmen

VAB-fusket har minskat tack vare de nya intygskraven, skriver idag TT. Men minns ni det här inlägget från 22 juni? Då hade inte kontrollerna gett något resultat och vabbandet snarare ökat. Så vad är sant? Någon sitter nog i sommartorkan och försöker bevisa det gamla påståendet att med statistik kan man belägga precis vad som helst.

Lögn, förbannad lögn och statistik....